Läsarens fråga:

Hej! Jag har en ett år gammal hund som jag upplever som trygg i de flesta situationer och vi har en fin relation, leker och tränar varje dag. Jag är orolig för hans separationsångest, framförallt vad som kan orsaka den.

Jag har arbetat utifrån vetenskapen att inte hälsa på hunden när jag kommer hem, att träna många och korta sessioner. Ofta blir jag bestört när det vi arbetat bort är tillbaka igen. Hur är det möjligt om jag gör rätt?

Jag hyr en hyresrätt där anställda går in med huvudnyckel vid arbete när folk inte är hemma. En misstanke är att det händer att man går in och hälsar glatt på min hund när jag inte är hemma. Finns någon annan tänkbar anledning till att han skäller så fort jag ska gå hemifrån? Efter att en tid varit lugn och ignorerat mig när jag kommit hem, är han nu superglad, ställer sig på två ben och krafsar på mig!

Cecilia

Hundpsykologens svar:

Hej Cecilia och tack för din fråga. När det kommer till ensamhetsproblematik är det ofta svårt att veta exakt vad som ligger bakom. Det kan vara enskilda händelser, men också individuella förutsättningar som gör att vissa har svårare för det än andra. Vi ska även ha i beaktande att din hund är ett år och mycket händer hos dem just då.

Med den information du givit, tror jag inte det har med att anställda eventuellt går in och hälsar på honom utan snarare att det är åldern och något i er träning han har låst sig på. Oavsett är det du behöver göra att gå tillbaka några steg i träningen, träna korta stunder en period igen och tänk över rutinerna. Om han börjar skälla innan du går ut, har det gjort att du stannar upp och väntar lite med att gå? Ändra något i rutinen så att han inte hinner börja skälla och får utdelning för det.

När du kommer in igen ska vi vara försiktiga med att ignorera honom. Att bli ignorerad av sin bästa vän är varken trevligt för oss eller hundarna. Hälsa därför istället lite kort på honom för att bekräfta att du ser honom men utan att göra en stor grej av det.

Lycka till med träningen!

Fredrik Karlsson, hundpsykolog

Strategierna för att hjälpa en hund att bli bekväm med att vara ensam är lite olika beroende på om den lider av separationsångest, det vill säga har svårt att vara utan just dig, eller ensamhet generellt. Det är därför viktigt att ta reda på var problemet ligger.

Så ser du om hunden har ensamhetsproblem:

• Jycken blir ängslig, när du ska, eller när du förbereder dig för att lämna.
• Hunden blir överexalterad när du kommer hem. Stress och lättnad över att ett obehagligt läge är över kan misstolkas för glädje.
• Jycken skäller, ylar, gnyr eller låter på annat vis när han/hon är ensam.
• Hunden är destruktiv och förstör föremål/inredning när du är borta (en aktiv stresshanterare).
• Jycken är tyst, ligger enbart på hallmattan, gnyr och väntar, och blir som ovan överexalterad när du kommer hem (en passiv stresshanterare).
• Hunden kissar/bajsar inne när den är ensam.
• Jycken vankar mellan fönster och dörr för att ha koll på omgivningen utanför eller vid in-/utgång.
• Hunden har för vana att lägga sig och sova vid ytterdörren eftersom den då kan ha koll på om någon lämnar hemmet.
• Hunden är uppe i varv efter att den varit ensam. Kanske sker de flesta utfallen på promenaden efter ensamhet?
• Symptomen avtar helt om hunden lämnas med en annan hund eller människa.

Så ser du om hunden har separationsångest:

• Samma symptom som vid ensamhetsproblem kan förekomma. Skillnaden är att symptomen kvarstår om hunden lämnas med annan hund eller människa. Det är avsaknaden av en viss person (vanligtvis husse/matte) som hunden har problem med.
• Separationsångest är relationsbundet och en nära koppling mellan personen i fråga och hunden är märkbar. Hunden kan uppfattas lite klängig på sin matte/husse
• Hunden har för vana att följa personen i fråga hack i häl till vardags.
• Jycken lägger sig gärna på personens fötter för att sova och har då koll på om personen går.
• Hunden har vanligtvis problem med att andra än personen i fråga tar hand om honom/henne, försöker träna, promenera, initiera lek. Detta ser vi inte allt i hundar som ”enbart” har svårt att vara ensamma.

VAD KAN JAG GÖRA?

GRUNDTRÄNING

1. Först och främst, lämna inte hunden ensam utöver de stunder ni tränar på detta. Man kastar inte ut någon på det djupa i bassängen och hoppas att de lär sig simma. Man övar på det grunda med flytkuddar.
2. Säkra upp med hundvakt i tre till fyra månader framöver, japp, detta kommer ta tid!
3. Håll motion och aktivering hög! En trött hund har orsak att slappna av, en understimulerad hund har däremot energi i lager att lägga på stress. Undvik dock att lämna när hunden precis sprungit långvarvet eller lekt. Varva successivt ner, skapa ro och en sansad energi i hemmet innan du lämnar.
4. Öva på självständighetsfrämjande övningar så som dogparkour, agility, spår och sök. Skippa följsamhet och kontakt en period eftersom det stärker gemenskapen. Lämna ett smarrigt ben i ett rum långt ifrån vardagsrummet, om det är där du själv är, rigga godissök på en annan våning än där du dricker kvällsteet. Byt kortkopplet till långlina på promenaden. Allt för att främja hundens självständighet.
5. Ge hunden all tid och kärlek han behöver – när han är självständig. Fortsätt vänligt med ditt när du får närhetstörstande krav i knäet.
6.  Börja nu jobba in vardagsmomentet ”stanna kvar” i er vardag och hindra genom givet kommando hunden från att följa dig hack i häl i hus och hem. Grundträningen ovan är viktig för att nästa steg ska vara möjlig.

STEG TVÅ – MOT MÅLET

1. Skapa ett mysigt rum åt jycken, där det är lugnt och bädden mjuk. En aromalampa med lavendel är heller inte fel. Låt rummet vara en plats där ni sysslar med rogivande taktil massage, där hunden får tugga extra goda ben eller får supergott klet i Kongen om kvällarna. De här skatterna ska hunden bara få när den tränas att vara ensam, så de blir eftertraktade.
2. Var tillsammans i mysrummet i början. Men börja ganska snart säga ”kommer snart” samtidigt som du lämnar (sätt en gallergrind för) bara för att återvända direkt. Öka upp tiden, sekunder i taget lite successivt. Men lägg inte på 20 sekunder i taget. Låt hundens beteende avgöra om det är dags att öka, först om hunden är sansad och rofylld är det dags att försvåra. Gör då så genom att valsa fram, 20 sekunder, 1 minut, 30 sekunder, 3 minuter, 15 sekunder. Annars blir ditt budskap att ju bättre du hanterar läget desto värre blir det, och då riskerar vi bakslag i träningen. Observera! Om hunden blir panikslagen eller stänger ned sig själv i passivitet har du gått för fort fram. Avbryt genast och gå tillbaka till kortare stunder.
3. När hunden slappnar av, går och tittar bort eller lägger sig istället för att stå vid grinden är det dags för nästa steg. Häng en handduk över kompostgallret och dämpa på så vis synintrycket.
4. När det funkar fint att vara isolerad i ett annat rum medan du är kvar i hemmet börjar du öva på att lämna hunden i hemmet och gå ut genom dörren. Växla mellan att du står utanför, går iväg, kör iväg och så vidare. Variera tiden du är borta.
5. Var noga med att återvända till en tyst och lugn hund. Använd en liten monitor kopplad till app i telefonen så kan du i realtid se vad jycken gör och tajma din återkomst väl med en avslappnad hund. Var själv lugn och trygg under träningen, titta inte onödigt mycket på hunden. Var lugn, men aldrig kylig, ta det hela med ro så ökar chansen att även hunden kan det.

VAR UPPMÄRKSAM PÅ OMPLACERINGEN

Omplaceringshundar eller importerade gatuhundar har en ökad tendens till ensamhetsproblem. De kan vara rädda för att lämnas bort igen eller förlora sin nya matte/husse.
Be tidigare ägare visa dig att hunden kan vara ensam hemma innan köpet går igenom.

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images.
Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör.
www.carolinealupo.se